Jag är en känslomänniska. Jag behöver känna starka känslor och få utlopp för dem på något sätt. Jag behöver dynamik i vardagen. Men just nu går jag mest runt och är. Är glad för det mesta, irriterad ibland, men inga extremiteter och får inte heller på något sätt riktigt uttrycka de känslor jag känner. Man kan tycka att det borde vara bra att jag går runt och är glad, och det är det ju, men jag har upptäckt på sistone att jag behöver så mycket mer än så. Jag behöver få varva vardagen med lite höjd- och lågpunkter känslomässigt, om det än är att jag bli så sjuhelsikes förbannad, upp över öronen förälskad, eller rent av hjärtekrossad. Överlycklig och förväntansfull kanske. Inte ångestfull, den känslan kan jag hantera minst av alla, men något annat vore bra att känna just nu. För att känna att man lever, sådär på riktigt ni vet? Jag vill härmed inte på något sätt uppmana någon till att få mig ledsen eller flyförbannad, men jag vill känna. Jag vill få skrika rakt ut, vare sig det är av ilska eller glädje. Känna på riktigt och inte behöva svälja det, utan få uttrycka det. Rakt ut. Högt. 

Det var så skönt att nyss få gråta riktigt ordentligt till en film, som egentligen inte ens var sorglig. Jag behövde det, men behöver nog lite till. Eller en adrenalinkick kanske? Åh, jag vet inte. Hit me!

 

Jag lever och mår bra, väldigt bra för att vara exakt. Sedan senast har jag hunnit med mycket, men mest bara jättefina saker. Jag åkte med familjen till NYC i 10 dagar och mådde som man gör där - helt underbart. Shoppade på bra gjorde vi också, och turistade som aldrig förr. Fylla 21 hann jag även göra, så någon drink blev det också, nu när det var lagligt och allt. Vi var endast hemma i ungefär fyra fullspäckade dagar, innan mamma, Bonnie och jag begav oss ut på Europas vägar, ner mot sommarstugan vid Balatonsjön i Ungern. Efter en knapp vecka där åkte vi vidare till Budapest, där jag spenderade en dryg vecka innan jag flög iväg och gjorde min första Norrlandsvisit någonsin. Jag var i Luleå för att vara helt exakt, och tränade rumpan av mig. Nej, rumpan är kvar och välbehållen, men tränade gjorde jag, tillsammans med Ida, Felicia och härliga människor från resten av Svea rike. Bortsett från att jag stukade foten första(!!) dagen och därför var lite begränsad i det jag kunde göra var det ett bra läger. Från Luleå flög jag till Stockholm, övernattade på Scandic, och flög sedan vidare till Buadpest. Där spenderades två intensiva dagar, innan vi (hela familjen vid det här laget) körde ner till stugan för att få ovanvåningen renoverad. Eller ja, vi har iaf lagt nytt golv och pappa har målat. 

Och här sitter jag alltså nu, och har nästan en vecka kvar här innan bilen bär av mot Svea igen, då läger i Malmö väntar. En intensiv och riktigt härlig sommar hittills. 

Och ja, just det! Glömde ju det viktigaste av allt: jag kom in i Göteborg och har även lyckats få ett förstahandskontrakt på ett studentrum där! Så någon gång i augusti går flyttlasset, ska bli spännande att se hur det går! haha.. Vi får även se om jag lyckas hålla igång bloggen lite bättre då, kan ju bli spännande! 

Vi hörs senare någon gång, ha det fint så länge! PUSS

 

Söndag kväll. Haha

 

Det jag nyss var med om kan inte beskrivas på annat sätt än med denna bild:

 

Jag fullkomligt älskar att IKEAs reklam, och särskilt musiken däri, hyllar sängen. Hade jag varit lite mer musikaliskt lagd hade det precis lika gärna kunnat vara jag som skrev den låten. Underbart. Nästan lite genialiskt faktiskt. Åh, vad jag älskar min säng. 

 

Kärlek? Kärlek. Se den HÄR.

 

Ååååååå, jag är så töntig! Såg nyss att det redan finns en tjej som heter Kisch på Handels i Gbg och fan vad sur jag blev. Vill ju vara unik! Undrar om placet räcker till för oss båda? Tveksamt.. Haha orkar inte mig själv!

Och ja, ni kan dra slutsatsen att jag, i alla fall med största sannolikhet, kommer plugga i Göteborg till hösten.

 

Jag tycker om att gå tillbaka och läsa gammalt i bloggen - precis som jag tycker om att gå tillbaka och titta på gamla bilder eller lyssna på musik som jag inte lyssnat på på ett tag. Nostalgi. Jag gillar det. Jag har dock insett att jag inte uppdaterar särskilt bra, även de perioder då jag uppdaterar ofta. Såhär i efterhand hade jag velat ha hjälp med att minnas så mycket mer än det jag skrivit ner. Både händelser, tankar och känslor. Ska försöka bättra mig, för det är verkligen värt det sådär i efterhand. 

 

Hade även blivit glad för 18. Men 16 var ju toppen. Fan vad bra! (Så länge man har leg som bevisar att man är över 18/20 är det ju helgrymt).

Njut nu av en bild från när jag var 17. Har tyvärr inga från innan dess på datorn, men tror denna duger gott och väl. 17 represent liksom.

Men det är inte första gången han spontanköper nåt. Jag minns för ca två-tre år sedan, när han kom hem med en stor kartong i oktober och påstod att det var en tidig julklapp, ja då hade han köpt en ny familjedator. Och nu i julas spontanköpte han ett Xbox Kinect. Haha alltså. Ja. Han är lite rolig han :D

Mitt kämpande med photoshop fortsätter

Jag pluggar fint (vi har inte haft mycket i veckan, sköönt!)

Jag tränar på som vanligt

Jag umgås med fina vänner

Jag fikar bort mina pengar

Jag gillar snön

Jag lever och mår ganska bra i allmänhet!

Belief - Gavin Degraw

• Mitt favoritdjur som liten var apan. Åh vad jag ville ha en apa.