Jag är en känslomänniska. Jag behöver känna starka känslor och få utlopp för dem på något sätt. Jag behöver dynamik i vardagen. Men just nu går jag mest runt och är. Är glad för det mesta, irriterad ibland, men inga extremiteter och får inte heller på något sätt riktigt uttrycka de känslor jag känner. Man kan tycka att det borde vara bra att jag går runt och är glad, och det är det ju, men jag har upptäckt på sistone att jag behöver så mycket mer än så. Jag behöver få varva vardagen med lite höjd- och lågpunkter känslomässigt, om det än är att jag bli så sjuhelsikes förbannad, upp över öronen förälskad, eller rent av hjärtekrossad. Överlycklig och förväntansfull kanske. Inte ångestfull, den känslan kan jag hantera minst av alla, men något annat vore bra att känna just nu. För att känna att man lever, sådär på riktigt ni vet? Jag vill härmed inte på något sätt uppmana någon till att få mig ledsen eller flyförbannad, men jag vill känna. Jag vill få skrika rakt ut, vare sig det är av ilska eller glädje. Känna på riktigt och inte behöva svälja det, utan få uttrycka det. Rakt ut. Högt. 

Det var så skönt att nyss få gråta riktigt ordentligt till en film, som egentligen inte ens var sorglig. Jag behövde det, men behöver nog lite till. Eller en adrenalinkick kanske? Åh, jag vet inte. Hit me!