Drömmar kan vara så underliga, påverka oss på så konstiga sätt. Nu pratar jag ju givetvis om de drömmar man upplever på natten, eller närhelst man sover. 

 

För det första har de en tendens att väva ihop alla möjliga tankar och händelser man gått igenom på sistone till en enda röra, en story som inte hade kunnat vara verklighet för fem öre. Hjärnan drar alla vardagens trådar ur sina sammanhang och kokar ihop dessa till en högst intressant soppa. Det är, vad jag förstått det som, ett sätt för oss att bearbeta allt som händer oss. Alternativt är det bara våra hjärnors sätt att jävlas med oss, vem vet. 

 

För det andra har vi även en tendens att dra in helt irrelevanta ämnen och människor i våra drömmar. Personer man inte någonsin mött, eller några man ytligt känt för några år sedan. Självklart förekommer även våra nära och kära i våra drömmar, ibland dock med helt andra personligheter eller egenskaper än i verkliga livet. Konstigt.

 

Det underliga är hur våra drömmar kan påverka oss i efterhand. Hur man kan vakna upp och bära runt på den där känslan hela dagen. Den där känslan för någon, som inte alls har med verkligheten att göra. Jag har vaknat upp arg på folk som aldrig gjort mig något, eller kär i en person jag inte känner. Ibland trots att jag inte ens gestaltat mig själv i drömmen, utan någon annan. Jag tror att vi kan komma överens om att drömmar är underliga fenomen och de är experter på att lura oss.  

 

Good job dream, att få känslor att kännas så verkliga att man bär runt på dem hela dagen..