Idag är det ett år sedan jag tog studenten. Den mest underbara dagen jag någonsin upplevt.

Champagnefrukost med klassen hos en yrvaken Soner, skrik och sång på bussen tills vi nästan blev avslängda, fotografering i skolan, skrik och sång genom stan bort till Slagthuset, lärarlunch och dans med alla treor och lärare, skrik och sång genom stan igen, bort till McDonalds för lite mer käk, skrik och sång tillbaka till skolan, sång, dans, mössignering och TAGG i aulan, utspring, folkmassa, se sin skylt, bli omkramad och få massa blommor och grejer runt halsen, upp på flaket, sjunga halsen av sig och önska att tiden kunde stanna, åka hem i cabbe, bli stoppad av polisen för kontroll (haha!), bli mottagen där hemma av alla jag älskar, fira med kära vänner och familj, sticka till Hugo och Benjamins mottagning för förfest, gå till Slagt för studentfest, åka därifrån till Soners mottagning, ont i fötterna och bli buren av André, gå i regn och inse att Soners mottagning var slut, ta taxi hem, gå hem i 25 minuter på en sträcka som tar 4 minuter (hej ont i fötterna!) och slutligen sätta sig i köket och få njuta av studentmaten på riktigt.

Nästa morgon hade jag ingen röst och kunde knappt gå ens i tjocka strumpor. Sjukt värt. Åå.

Vill nog inget hellre än att få uppleva den dagen igen. Studentdagen alltså, inte dagen efter.

Lyckligaste dagen i mitt liv. Tack än en gång till alla som gjorde den så fin!