• Startsida
• Senaste
  • Älska, glömma och förlåta?
  • Mindre dåligt
  • I'm out of bed. It's a good day.
  • Bonjour
  • Banankontakt
  • Så utforskar vi världen
  • Tankar flyger och far åt alla håll ibland
  • Finaste söndagen
  • Avstånd. Isolerat. Såhär mår jag.
  • This is not home
• Kategorier
  • Allmänt
  • Kisch
  • Paris
  • USA
  • bilder
  • filmer
  • jämmer och elände
  • konståkning
  • min vardag
  • stuff
  • tankar
• Design av
  • Camilla Fammé

Jag är helt sjukt bäst. Win!

Är klar med alla våra uppgifter 1,5 timme innan lektionen ens är slut, trots att jag fick göra om den gamla uppgiften från scratch för att vara säker på att den blev rätt (eget val), blev korrigerad ett antal gånger innan allt var top notch och emellanåt har jag även hunnit med att titta till facebook och spotify samt ändra bakgrundsbild till datorn. Effektiv tjej. Har nu att välja på att få en extrauppgift som inte kommer betygsättas eller att åka hem. Ja, jag är trött. Men tänkte leka lite ambitiös och kanske ändå ta den där extrauppgiften... Nu rättar läraren i alla fall andra människors uppgifter (ingen annan är ju klar med allt, hehehe) så måste vänta innan jag kan få uppgiften. Kanske borde jag  köra hem ändå? Näää. Nu kör vi! Hejaheja.

Bilden ovan blev förresten min nya skrivbordsbakgrund. Den påminner mig om mina finaste vänner, sommar, att fylla 18, skolavslutning och en av de roligaste dagarna jag nånsin haft, bortsett från studenten alltså. Jordgubbar i champagne med skorpor till, på en filt i en stadspark i Malmö en regnig men helt underbart fin junimorgon. Lägg till de två finaste vännerna du kan finna. Där har vi fan kärlek om något.

Alexandra, för att svara på din kommentar:

Jag förstår din situation. Efter 6 månader i USA var jag redo att åka hem. Trodde att jag skulle behöva pina mig igenom det sista halvåret men det försvann lika fort som det hade börjat. (Hade det BRA helt enkelt).



Nu när jag är hemma.. ja vad ska jag säga? Det känns bra, men ändå konstigt. Jag saknar USA varje dag, varje timme, varje sekund, känns det som. Det som är svårast är att hitta tillbaka till den personen jag var i USA och få den personen att leva och fungera här i Sverige också, för just nu känns det som att jag faller tillbaka till mitt gamla jag som var innan jag åkte som Au Pair. Det är svårt, men jag jobbar på det och försöker att inte stressa fram det heller!



Stor KRAM och NJUT under ditt sista halvår!