Idag hade vi avskedsfest för mig. Förutom vi alla som bor här (min värdfamilj + farmor, farfar samt Josh syster) kom även mormorn och morfarn, Mindys syster och hennes man samt Susie. Det var en jättetrevlig middag utomhus med grillad lax och goda sallader samt galet stor tårta. Mitt i allt fick ju jag för mig att ställa mig upp och säga några ord. Började gråta typ direkt, men ganska snart var jag väl inte ensam om att ha tårar i ögonen. Min amerikanska familj <3. Delade ut några bilder samt typ tackkort av någon form och fick även ett jättefint kort av min värdfamilj + pengar till NY. Av min badroomie (=Josh syster, hon och jag har gemensamt badrum mellan våra rum) fick jag lite amerikanskt godis och grejer att ha på flyget. Min huvudpresent till familjen, en fotobok har ju dessvärre inte hunnit fram än då jag haft en del hårddiskstrubbel om vi säger så och inte kunde beställa den förrän sent. När festen var över och jag kramat mina amerikanska morföräldrar + de andra hejdå en lång stund gick vi in. Trodde att barnen redan sov, men plötsligt kom flickorna upp, ganska rejält gråtandes och kramade om mig. Mina flickor. Åh. Vi grät tillsammans där en stund. Gråter nu bara jag tänker på det. Vi pratade en stund om alla sätt vi kommer kunna hålla kontakten på och min värdmamma fick också tårar i ögonen. Jävla skit. Fick iaf världens finaste kommentar av henne när hon kramade mig godnatt, hon viskade i mitt öra att deras nästa au pair lär ha "big shoes to fill", dvs att ribban ligger högt för henne. Dessa ord betyder så himla mycket för mig, men hoppas av hela mitt hjärta att de får tur med sin nya au pair. Det är de här barnen och föräldrarna så himla värda!

Nu måste jag packa och sova, imorgon bitti åker vi till flygplatsen ganska tidigt. Eller nja. Men det blir på morgonen. Vill och vill inte. Hej världens kram- och gråtkalas? 

Fy vad mycket kärlek jag känner för den här familjen. Hela bunten!