En onsdag
Idag hade vi en bra förmiddag. Barnen var ute länge, hjälpte till med undanplockning av leksaker när vi väl kom in (jag behövde bara säga åt dem 48 gånger idag, wohoo!) och de skötte sig fint. Jag kunde till och med få Lance till att äta lunch (inklusive kött! annars äter han knappt några proteiner alls). Bradley vägrade äta, men skötte sig fint annars och Gabbi åt bra och så. Allt var lugnt och under kontroll, den enda "time out" som behövdes gällde Lance när han bet sin tvillingsyster i rumpan när de lekte alligator (HAHA). Han sa förlåt direkt och stred inte emot att behöva sitta på time out, det var liksom självklart. Så allt flöt på helt underbart.
Efter lunch vände det totalt. ALLT blev kaos. Bradley sov knappt middag, vägrade äta på hela dagen (fick i honom några kex efter många om och men) och blev hysterisk. Tvillingarna löd inte alls, skrek i princip efter mamma och pappa och de vägrade plocka undan. När vi var inne ville de ut och vice versa. KAOS. Men vi alla överlevde och imorgon väntar en ny dag!
Efter jag slutat duschade jag, åt middag och blev sedan skjutsad till en annan au pair. Vi var fyra au pairer sammanlagt (Céline, Laura, Anja och jag). Vi poppade popcorn och pratade om allt möjligt, hur trevligt som helst! Synd bara att alla avstånd är så långa här, den närmsta au pairen bor 20 minuter ifrån mig (med bil). Att jag själv inte har bil gör ju bara hela grejen så mycket svårare. Men jaja, det löser väl sig. Just nu är ju mina värdföräldrar pigga på att skjutsa överallt, undrar hur det blir sen bara..
Vi hörs imorgon dock, PUSS
Kommentarer
Postat av: Sabina Pehrson
Om jag känner igen det där. Man andas ut lite eftersom dagen ändå gått helt okej, och sen bryter kaps ut på eftermiddagen. Usch! Det värsta är när de gråter och bara skriker efter mamma eller pappa. Man är så hjälplös, inget man gör hjälper. Kämpa på och stå på dig! Det kommer bli bättre. Efter ett tag när jag tagit hand om "mina barn" betedde de sig hur bra som helst när det var med mig, eftersom de visste vad som gällde och att jag det inge gick att gråta, skrika, vara trött för att få som de ville. Men sen så fort föräldrarna kom hem gick de tillbaka i sina gamla vanor. Eftersom föräldrarna var trötte efter jobbet visste barnen att bara de gnällde lite skulle de få som de ville. Barn är väldigt smarta!
