Skoaffären skulle öppna klockan 11, så tänkte att jag är där en stund innan. Stod utanför och väntade. Ingen hade minsann börjat göra i ordning butiken för öppning, nähä. Kvart över kommer en kvinna fram till mig och frågar irriterat om det är jag som är Alexandra och någonting om Stéphane (min kontaktperson). Nervösa lilla jag uppfattade ingenting och damen frågade surt om jag inte kunde någon franska. Jag svarade henne att "jag kan bara lite franska" på tydligen så knaggligt språk att hon inte förstod mig. Förfärad började hon då öppna affären och mumla för sig själv. Några minuter senare frågar hon mig vad jag egentligen gör här och hennes dolda mening tycktes vara att jag bara var i vägen, vad trodde jag att jag skulle kunna hjälpa till med när jag inte ens kan franska? I vilket fall som helst lugnade hon sig lite och det framkom att hon hade så ont i ryggen att hon inte kunde jobba och hon visste egentligen inte vad hon ska göra eftersom hon var ensam i affären och vad skulle hon göra av mig?

Ja, allt detta löste sig när jag blev förflyttad från den minimala affären på Rue Cherche Midi till en annan av koncernens butiker, i Printemps Haussman. Har ni varit på Printemps någon gång? Det är enormt. ENORMT.

Så där stod då jag, omgiven av Balenciaga, Gucci, Fendi, Prada, D&G, Burberry, Mulberry, Miu Miu, Marc Jacobs, Michael Kors och liknande exklusiva affärer och skulle serva rika kunder på franska. Eh, ja. Det gick väl sådär. Däremot är jag nu väldigt duktig på att gå fötterna av mig, säga att jag är ny och inte förstår någonting, fråga vilken storlek kunden vill ha samt att dö av värmeslag inne på lagret. Ska tydligen jobba på Printemps resten av veckan, sen får vi se. Och imorgon börjar rean i hela gallerian. HJÄLP.