Ja som de flesta av mina facebookvänner antagligen vet började jag gråta i morse när jag äntligen hittat en fungerande livestreaming av EM och dessutom hann öppna den i tid för att se Plushenko. Lilla töntiga jag i ett nötskal. Som när jag grät åt en stegsekvens för den var så bra. Så töntig är jag.

Förövrigt tränade jag 6-7, gick i skolan 8-10.20, svängde förbi Hannah för att hämta mina pengar och jobbade sedan 11-18.15. I skolan satt jag och tittade på konståkningen bäst jag kunde, men jag lyckades missa ungefär alla bra åkare så dem har jag fått titta på via youtube. Men det känns fint ändå. För jag kommer kunna se morgondagens åk live. Och lördagens. Har även hunnit baka kladdkaka med barnen idag, Noa hjälpte till som en annan köksängel. Så det ska vi ha till efterrätt!

OOOH förresten. Är lite smålycklig. I måndags fick vi för första gången någonsin Mason till att försöka säga mitt namn. Och sen igår kan han inte sluta säga det. Visst, det blir Ajanda. Men det är fint. Åh så fint :) Haha lite lycklig. Blir dock bombad med: Ajanda, doin? Ajanda, doin? Hela tiden. När han vet precis vad jag håller på med. Haha. Älskade skitunge.

Här kamouflerar jag mitt konståkningstittande på lektionen. Gick jättebra, eheh. Tänk på att det är en skitstor iMac-skärm så filmrutan är inte så liten egentligen ;)

Jag kan helt enkelt inte blogga korta inlägg, hahah.