Igår var min mamma i stan och jag fick umgås med henne i hela 6 timmar. Det var så fint. Vi gick runt på Nordstan och jag fick med mig bra mycket mer hem än jag väntat mig. Jeans, skor, halsduk och smått och gott. Men framförallt pratade vi så otroligt mycket. Jag tror fortfarande vi har många halvberättade historier, då annat kom emellan hela tiden, men gud, vi kunde verkligen inte knipa mun. Det var fint. Jag har saknat henne otroligt mycket. När jag till slut satte henne på tåget och gick från perrongen kom tårarna igen, precis som när mina föräldrar lämnade mig i Göteborg efter jullovet. Så jävla ensamt blir det. Om en månad får jag dock se mamma igen, på tävling i Kungsbacka, men det lär nog dröja till påsk innan jag får se pappa. Skitjobbigt faktiskt.

 

Jag vill hem.