You didn't think I was right
I helgen var det Värnamo som gällde, men först kom mamma förbi Götet en sväng (och fyllde min kyl bland annat). I Värnamo var det sedan tävling som gällde och kortprogrammet gick ganska rakt åt skogen egentligen. (Total)missade fyra av sju element, men resten var bra och jag var nöjd med poängen ändå, med tanke på omständigheterna liksom. Långprogrammet gick bra mycket bättre och jag kom nästan, så när som på 1,25 poäng, upp i samma nivå som förra veckan. Så jag är nöjd ändå. Verkar ha höjt mina komponenter de senaste åren, samt får mina levlar lite mer stabilt nu. Det känns som att arbetet man lagt ned lönat sig på så vis, helt underbart!
Nu är jag äntligen hemma i Gbg igen, efter stress från isen och två tågbyten. Nästkommande dagar gäller tentaplugg, sen laddar vi om till elitserien i Malmö!
Puss på er! <3
#photoboothtuesday
Skola. Grupparbeten. Presentationer. Opponeringar. Tentaplugg.
Trötthet.
Pure happiness
Är nu tillbaka i Göteborg efter en underbar långhelg i Malmö och Mörrum. Jag har fått krama mina föräldrar, mysa ordentligt med hunden, catcha upp med klubbisarna där hemma, uppgraderat till ny telefon, shoppat fina grejer och därefter tävlat en helt underbar tävling med stort pers i både korta och långa, trots att min inställning bara var att köra en "uppvärmningstävling". Tji fick jag, haha! Fast jag klarade ju fortfarande långt ifrån allt, så på sätt och vis blev det kanske så ändå.
Jag går på ren lycka just nu, och nej, inte bara på grund av tävlingen, utan på grund av allt. Känns verkligen som en av de starka känslor jag behövde. FAAN VAD GÖTT!
Puss!
I've got them feels?
Jag är en känslomänniska. Jag behöver känna starka känslor och få utlopp för dem på något sätt. Jag behöver dynamik i vardagen. Men just nu går jag mest runt och är. Är glad för det mesta, irriterad ibland, men inga extremiteter och får inte heller på något sätt riktigt uttrycka de känslor jag känner. Man kan tycka att det borde vara bra att jag går runt och är glad, och det är det ju, men jag har upptäckt på sistone att jag behöver så mycket mer än så. Jag behöver få varva vardagen med lite höjd- och lågpunkter känslomässigt, om det än är att jag bli så sjuhelsikes förbannad, upp över öronen förälskad, eller rent av hjärtekrossad. Överlycklig och förväntansfull kanske. Inte ångestfull, den känslan kan jag hantera minst av alla, men något annat vore bra att känna just nu. För att känna att man lever, sådär på riktigt ni vet? Jag vill härmed inte på något sätt uppmana någon till att få mig ledsen eller flyförbannad, men jag vill känna. Jag vill få skrika rakt ut, vare sig det är av ilska eller glädje. Känna på riktigt och inte behöva svälja det, utan få uttrycka det. Rakt ut. Högt.
Det var så skönt att nyss få gråta riktigt ordentligt till en film, som egentligen inte ens var sorglig. Jag behövde det, men behöver nog lite till. Eller en adrenalinkick kanske? Åh, jag vet inte. Hit me!
Edit: Jag vet ju egentligen inte ens om det är känslorna i sig jag saknar, eller att kunna få utlopp för dem..
Snabbspolat
Veckan har handlat om föreläsningar, träningar och hosta. Tack och lov har min hosta gått över i en mer normal variant, jämfört med den rethosta jag inledde veckan med. På träningsfronten hade vi tävlingsträning för korta i onsdags, alltså 6 minuters uppvärmning samt program i tävlingsdräkt. Det gick okej, men var mycket jobbigare än för typ två veckor sedan - tack förkylningen!
Igår var träningsfritt, så efter föreläsningarna och en vilopaus hemma åkte jag hem till Carro. Där fann jag även Emilia och vi tre pluggade och diskuterade så länge vi orkade, för att sedan följa upp med kinamat och sätta oss på Carros gård och mysa.
Nu har jag genomlidit en föreläsning på 3 timmar och efter en lunchrast ska jag möta upp min grupp för att jobba på en inlämningsuppgift. Hade dock helst av allt sovit, men så är det väl alltid med mig. Amen
Läget? Sucks.
Min rethosta dödar mig. Värst är den på föreläsningar, antagligen eftersom jag omedvetet försöker hålla tillbaka hostan hela tiden? Då får jag plötsligt attacker istället, attacker som inte går att ignorera då jag inte får någon luft och håller på att spy upp mina inälvor. Idag behövde jag rusa ut ur salen flera gånger igen. Det funkar inte. Jag måste vara på föreläsningen! FAAAAAAAN. Läst att mörk choklad ska hjälpa bättre än viss hostmedicin (någonting med att teobromin är tre gånger så effektivt som kodein), så jag tänkte dra inom affären på väg till skolan imorgon förmiddag. Ska bara lyckas somna först... Fan. Jävla skit.
Bästa leveranstiden i världshistorien?
OJOJOJ! Måste bara promota Kalenderkungen.se lite.
Förra veckan gick jag omkring i bokhandlar i jakt på den perfekta kalendern. Jag var väldigt sent ute, och hade därför lite otur i affärerna. Jag hittade fina kalendrar, men i fel storlek. Så jag bestämde mig för att kolla upp dem på nätet och hittade då ovan nämnd sida. De hade alla varianter jag tittat på i lager, så jag beställde (efter en del velande fram och tillbaka mellan modellerna) hem en. Detta var klockan
00.38 natten till lördag. Idag
måndag, innan klockan 13.00 höll jag den i handen. Sjukaste leveranstiden någonsin, och gud vad glad man blir! Inte en enda arbetsdag tog det! Imponerande, särskilt med tanke på att man för bara ett litet tag sedan fick vänta i över 3 veckor på en produkt som skulle levereras inom 2-7 dagar från en annan sida. Nä,
TUMMEN UPP för
kalenderkungen.se! (De säljer även kontorsmaterial etc. om det skulle vara av intresse)
Don't you worry 'bout a thing?
Störande moment i vardagen:
1. På/Av-knappen på ens iPhone slutar fungera. 2. Pga någon typ av kontaktfel tror telefonen ändå att knappen funkar ibland. Då låser den sig och frågar sedan om en vill stänga av telefonen. Detta vid upprepade tillfällen i snabb följd, så att man omöjligt kan göra något som helst på telefonen. Så snabbt man låst upp den låser den sig igen, ja ni förstår grejen. 3. När telefonen fastnar i "vill du stänga av?"-läget, och trots att en trycker på avbryt händer ingenting. Drar man "stäng av", faller telefonen i någon form av koma, då skärmen är svart bortsett från översta raden, där man ser batteriet, täckningen etc. 4. Hemknappen börjar också strula och vill inte alltid reagera.
5. Man blir galen.
PS. Jag älskar min telefon. Jag vet inte vad jag hade gjort utan den. Det är ju lite av anledningen till att dess sjukdom, vilken jag beskrivit ovan, gör ont i mitt hjärta. Suck.
Språkare för tusan!
WOW vilken lördag jag hade igår! Inledde dagen med att få glassplitter i hela lyan från en självmordsbenägen fruktskål, men sedan vände vindarna och mina föräldrar (+hund) kom på besök! De följde med och såg på en del av min träning, sedan fyllde de kylen och skafferiet med godsaker åt mig. Vi åt på indisk restaurang, sen myste vi mest i lägenheten medan jag gjorde mig fin inför kvällens bankett. Dessvärre behövde päronen åka vidare efter att de lämnat mig vid Gothia Towers, så det blev tyvärr ett kort besök den här gången. Väl på Gothia var det ju som sagt finalbankett, avslutningen på hela nollningen. Alla var så fina, helt underbart! Har dessvärre inte många bilder, så väntar på att andras bilder ska dyka upp på facebook. Sittningen bjöd på skumpa, god middag, vin och underbart bordssällskap! Därefter väntade festdelen på evenemanget. Dans, trevliga konversationer och kramar gjorde kvällen fin, men det som gjorde kvällen helt fantastiskt underbart extraordinär var att vi språkare vann hela nollningen! Alla dessa tre veckor har ju gått ut på tävlingar som framförallt byggt på kreativitet och grupparbete, och visst fan tog vi hem segern! WOHOOO! Vi var nog många som inte trodde att vi skulle vinna, men inte heller att vi skulle bli såhär glada om vi vann. Stämningen gick dock inte att ta miste på; skrik, hopp, kramar, ramsor och gråtande faddrar, det var tamejtusan glädje! Känns dock lite tomt nu, när nollningen är slut. Den röda tråden under min första tid i Göteborg är klippt. Det känns jättekonstigt faktiskt! Men åh vad kul det varit :)
Idag sitter jag i sängen och hostar och snörvlar, tycker synd om mig själv. Har lite tid till på mig att fortsätta med denna aktivitet innan jag måste ta mig samman och dra till träningen. Under tiden laddar jag med hallon, blåbär och pizzasmakande riskakor, mamma hade koll på vad jag skulle behöva idag!
Puss på er mina kära, på återseende!
NÄMEN! Jag kan se igen, woop!
We drive Cadillacs in our dreams
Måste nog klippa luggen va..?
En underlig dag so far.
Låt oss börja med spårvagnen på väg mot skolan. Det var knökfullt och ser konstigt nog att en man ställer sig upp utan att stiga av, så jag undrar vem han ställt sig upp för. Ser att en kvinna~40 stiger på och bakom henne kommer en man med kryckor. Kvinnan rusar fram till den tomma platsen för att ta den. Vad fan, tänker jag. Men hon ställer bara ner sina väskor och vänder sig om, antar då att hon kanske tagit platsen åt mannen med kryckor, men nej, hon tittar på en annan man, någon hon tydligen känner, och undrar om han vill sätta sig. Han viftar bort förslagen, jag antar att han tänkte ge den till mannen med kryckorna, men då sätter kvinnan sig ner. Mannen med kryckorna tvingas stå upp en halvmeter ifrån henne och hon reagerar inte över huvudtaget. Ingen annan heller. Jag blir så less. (Ja, jag gav självklart min plats till honom, men det är inte det som är poängen, förstår inte hur ingen som faktiskt satt nära kunde göra något så simpelt som att ställa sig upp i två hållplatser?) Faith in humanity: lost.
Efter detta väntade en smått flummig föreläsning om "bra vetenskap", vad som är sant här i världen etc. Fick dock dramatiskt rusa ut ur salen med 320 studenter på grund av sjukaste rethostan. Tog ca 10 minuter innan halsen lugnat sig och jag kunde gå tillbaka in, bara för att en kvart senare upprepa samma procedur, så kanske förståeligt nog tog jag mitt pick och pack och åkte hem tidigare. Kändes liksom inte schysst mot varken mig själv eller någon annan i salen att jag skulle sitta där och försöka hosta tyst sista timmen också.
Väl hemma har jag lagat mat, asgott blev det om jag får säga det själv, men nu har jag verkligen fått nog av min indiska sås jag använt till allt... Får bli något annat nästa gång, haha! Och gud vad det där köket inte är något att hurra för..! Men jag överlever och bör inte klaga egentligen, jag har trots allt ett förstahandskontrakt på studentrum till skillnad från väldigt många andra som nyss börjat på högskola/universitet! Nu ska jag i alla fall gå och hämta ut ett paket på posten, PUSS!
Hey hey hey!
Tänkte bara berätta om vinmiddagen lite snabbt, innan jag återgår till böckerna. Förut har denna tillställning hetat Dam- & Herrmiddag, då damerna befunnit sig nere i en lokal i puben och njutit av vinmiddag samtidigt som herrarna suttit ute på borggården (tillhör också puben) och haft grill- och ölkväll. Skillnaden i år har varit att då det ansågs sexistiskt att dela upp middagarna enligt kön, var det fritt att anmäla sig till vilken av middagarna man ville gå till. Dock fann man övervägande damer där inne och herrar på gården, men det var ju folks egna val. Själva huvudpoängen med denna middag är i alla fall att man under kvällens gång kontinuerligt skickar över ölogram/vinogram till den andra sittningen, för att alla sedan ska sluta upp i puben och ha trevligt tillsammans. Klädkoden var "finare klänning" för oss damer och kavaj för herrar tror jag. Stiligt var bara förnamnet, var roligt att se alla uppklädda efter att ha lärt känna varandra i orangea nolletröjor!
I vilket fall; en hel del alkohol skickades mellan sittningarna, vissa damer fick ca 5 liter vin adresserat till sig under kvällen! Självklart delade de med sig, och alla som ville kunde få i sig en fin dos druvor. Sedan mötte vi ölgänget på dansgolvet och oj vilken rolig kväll det var! Den tog dock slut i godkänd tid för min del, då jag kände att det kunde vara en fördel att klara av dagens två föreläsningar, mellan 8 och 12. Men det gick finemang, var pigg som en lärka i morse, värre var det när skolan väl var slut och jag kom hem, haha. Tog igen en del sömn, vilket nog behövdes med tanke på att jag inte är helt kry heller, men nu är jag pigg och tagg på plugg! KÄMPA!
Puss på er mina fina vänner<3
HÄR SKULLE ÄVEN FINNAS TRE BILDER, men när jag efter mycket kämpande lyckades få upp en, var den också upp och ner-vänd. Den är normal i arkivet, men inte i inlägget, så bilder får alltså komma någon annan gång haha. (När blogg.se skärpt sig kanske?)
Don't stop me now
Går runt och sjunger samt pratar för mig själv här hemma. Klockan är inte 6.30 än. VARFÖR blir det så mycket roligare att använda rösten när den inte fungerar? När man är så hes att man knappt kan säga något över huvudtaget? Lättroad tjej, javisst! Men ska sluta med detta, stämbanden är nog inte så glada av mitt beteende. Är ju trots allt andra gången på ca 4 veckor som jag tappar rösten, aj. Nu taggar vi två föreläsningar istället då, hejaheja!
En liten gnutta eufori
Satt på det grymmaste föreläsningen någonsin hela dagen idag. Mats Eneroth höll den, med temat studieteknik. Vi gick igenom bland annat planering, mind-mapping och snabbläsning. Tänkte inte gå in på det mer än så nu, men helt grym var han!
Efter många timmar skola drog jag hem en snabb sväng för att duscha och byta om, och nu sitter jag på vagnen mot skolan igen och vinmiddag, ska bli supertrevligt! Höres sen kära vänner, puss!
I want to see you be brave
God morgon! Sitter på spårvagnen, på väg mot andra dagen i skolan. Tänkte att detta nog är en bra stund för lite uppdatering av bloggen!
Helgen var jättefin, med först 2,5h träning, därefter mys med min fina Caroline och slutligen full moon party på puben, vilken inleddes med förfest hos Ida. På söndagen väntade bokbytarbrunch på skolan, häng med språkarföreningen samt träning och shopping på Maxi, haha.
Så till igår; måndagen då skolan satte igång. Vi inledde med introduktion till hela programmet, för att sedan, efter lång lunchrast, fortsätta med introduktionsföreläsning i vår första kurs, marknadsföring. Det var en lång dag i skolan som följdes av träning och jag verkligen trillade i säng på kvällen.
Så sitter jag här nu. Med halsont och mitt te glömt i hallen. Bra morgon med andra ord! Haha
Vi hörs, puss!
