Tankar flyger och far åt alla håll ibland

 
Ensam. Så fruktansvärt ensam. Med så ruggigt blandade känslor. Försöker ta reda på mina chanser till att förändra saker till det bättre. Något, som inte alls med all säkerhet är bättre, bara något jag hoppas kan hjälpa. Kan ju bli lika dåligt, det. Vet inte vad jag vill, vad som skulle göra mig glad. Vad kan göra någon lycklig på både kort och lång sikt? Vilken livsstil bör jag leva, efter vilket motto, vilken livsfilosofi? Eller är livet ändå så jävla jobbigt, hur man än gör? Jag tillhör Y-generationen. Vi är de som ju inte vill göra jobbiga saker, bara go the happy way. Å andra sidan är vi kanske de som ser att jobba för att leva istället för att leva för att jobba sällan egentligen funkar i dagens samhälle, så vi vill hitta eller skapa jobbmöjligheter vi faktiskt trivs med, för att vi ska kunna leva för att jobba och ändå älska livet, ändå känna att vi lever. Kan det vara så? Jag vet inte. 
 
Det jag hör från mina föräldrar och andra från de äldre generationerna är att man behöver suck it up. Just do it. Det är så livet ser ut, lev med det. Tänk på din framtid. Hur du kommer må då vet vi visserligen inte, men hur du mår idag spelar ingen roll. Jag avundas de människor som känner ett kall. Sådant är saker som till och med vi milenniebarn är villiga att jobba för. Vi söker lycka. Jag ser inte lycka någonstans. Jag har ingen aning om vilken väg jag ska ta för att finna denna lycka. Trots att jag är lyckligt lottad här i världen. Men jag ser inte lyckan och jag känner den definitivt inte. För jag försöker vara framtidssmart och har under hela mitt liv förtryckt och valt bort "icke framtidssmarta" alternativ. Jag står och trampar på ett ställe istället. 
 
Ja, jag har här ovan byggt vidare på mänsklighetens fördomar mot min generation. Men ni bör veta en sak - vi är många. I Sverige är vi fler än 40-talisterna. Om någon, är det vi som kommer förändra samhället. Våra tankar, våra vägval formar framtiden på många vis. Så egentligen spelar kanske inte de äldre generationernas åsikter och deras värderingar som de fostrats med så stor roll, när jag tänker efter. De äldre generationernas fördomar om oss och våra "lycksökningar" kanske är obefogade, kanske inte. Ingen vet vart detta kommer att leda oss. Men vi prövar nya vägar. Och det kan ju faktiskt leda till något jävligt bra i slutändan. 
 
Att jag åkte till USA ett år var ett kall jag kände. Jag trotsade den äldre generationens kommentarer och ogillande (ja, många [inte alla!] i min familj tyckte att det var rent av korkat att åka), jag trotsade hindren som funnits och jobbade mig fram till ett underbart år. Jag önskar jag gjorde mer sånt, kände fler liknande kall, vågade ta fler liknande initiativ. För det var ett av mitt livs bästa beslut. Den äldre generationen teg sedan. Jag tror inte att någon kunde undgå att se hur mycket jag vuxit som person genom det äventyret. Mitt hjärta hade rätt. Min magkänsla var rätt. Men nu då? Vad strävar jag efter, vad vill jag? Vad kommer att få mig att vilja kämpa? För om det bara ska vara att jag måste, att jag bör suck it up för att kunna överleva, då finns det ju egentligen inte ens mycket att leva för. Och jag har ingen som helst skyldighet till att leva på en redan väldigt överbefolkad jord. Jag har snarare en skyldighet att vara tacksam för mitt liv på jorden och göra det mesta av det, om jag nu ska konsumera alla dessa resurser. Men det lär inte hända om jag fortsätter i dessa spår. 
 
Jag måste hitta min inre glädje, min väg till lycka, mitt kall. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på PokerCasinoBonus