ÅH HERREGUD vilken emotionellt påfrestande dag! 

Jag var ju som sagt riktigt nervös på väg hit till Göteborg. Spänningen steg och plötsligt kom jag in på mitt rum, det jag försökt föreställa mig i månader nu. Lyan är på sätt och vis bättre än jag hade väntat mig, men trots detta nådde jag en dip, en typ av ångestdip, och ville mest hem. Kanske eftersom jag väl var framme och såg det jag varit så spänd över så länge. Humöret blev inte heller bättre när jag fick se det gemensamma köket, som var under förväntan. Förra boenden i min lya hade för det första inte tömt sitt/mitt skafferi, dessutom var det skitigt som fan. Blev inte gladare när jag tittade in i kylarna och glashyllorna inte gick att se igenom av skit. Att där dessutom finns minimalt med plats för ens saker och varken tallrikar, glas, kastruller eller matlådor får plats där utan behöver förvaras på rummet(??) gjorde mig förvirrad om något. Efter en sväng inom Willys för lite städgrejer samt lite sömn tog jag tag i köket. Slängde ut allt skit ut mitt skåp, sen tvättade, gnuggade och putsade jag hela. Det tog sitt tag, trots att det inte är ett särskilt stort skåp. Suck. Förutom detta har jag dammtorkat rummet, städat badrummet, tagit mått på typ allt och fixat hemförsäkring idag. Pjuh. Är nästan redo för flyttlasset nu! Kan tillägga att jag mår bättre till mods ikväll och känner att jag kan göra något bra utav det här rummet. Börjar alltmer kännas som mitt. Förutom lukten. Det luktar inte jag, det får jag göra nåt åt.. (vad gör man åt det?)

Godnatt så länge, vi hörs imorgon!