Idag har jag sökt ESTA för inresa till USA, lagat mat, tvättat, diskat, gått ut med hunden och annat nyttigt. Har även haft lite familjemys samt pratat med Caroline i sammanlagt cirkus 1,5 timme. Fan vad bra hon är, den tjejen. Jag säger då det. Självklart har dock merparten av dagen, i alla fall i min hjärna, spenderats med att försöka klura ut hur jag ska forma min framtid.

Framtidstänket har pågått mer eller mindre ständigt i över 2 år, effektiviserats de senaste 3 månaderna och övertagit i princip all min tankeverksamhet de senaste 3 veckorna. Har idag dock även försökt stänga av lite. Få bara en gnutta avstånd från det hela, kanske det hjälper. Jag vet inte. Har ju trots allt tagit många steg framåt. Har dessutom hittat en intressant blogg av en tjej som pluggar i en av de städer i Sverige där jag funderar på att plugga. Försöker få mer insikt i livet där osv.

Samtidigt är jag ju sån som vill ha allt som låter bra; allt som någon någonsin vill framställa som bra vill jag ha eller vara med om. Plugg i en typisk studentstad med korridorsboende? Jatack! Plugg i storstad med egen ljus lya? Absolut! Plugg i USA, på ett typiskt college? Please! Eller i någon asfrän mångmiljonstad någonstans i världen? Ge mig! Tanken på alla alternativ som kan vara bra, givande, roliga, intressanta etc. gör mig förvirrad.

Min stora rädsla är att jag aldrig kommer att vara helt nöjd. För jag kommer alltid att se den som gjorde "det där andra", hur bra den hade det och hur bra jag hade kunnat ha det om jag också hade valt "det där". Hur bra någon annan stad är jämfört med den jag bor i, även om jag älskar den stad jag är bosatt. Allt detta inte pga avundsjuka, utan grundat på att jag vill uppleva så mycket, se så mycket, känna så mycket. Alldeles för mycket för mitt eget bästa och mina nerver är nu för tiden ständigt på väg mot strejk tack vare min jävla beslutsångest. Ja, jävla. Fan. 

För hur fan ska man kunna Carpe Diem om där finns annat man också velat göra och uppleva i samma stund, samma dag. Man har ju för fan fortfarande bara 24 timmar på dygnet, man är bara 20, 21, 25 eller 28 i ett år var; 365 dagar. Man är ung en begränsad tid och det finns bara så mycket man kan hinna med att göra. Jag vill bara försäkra mig om att jag gör det mesta och det bästa av min situation, att jag kommer kunna ta mig långt baserat på de val jag gör idag samt att jag ska kunna ha gjort, sett och upplevt mycket på vägen. Att i efterhand vara nöjd med mina val, känna att jag gått rätt väg, tagit rätt beslut. Jag vill kunna vara nöjd med vad jag gjort och stolt över den jag är och allt jag åstadkommit i mitt liv. Jag vill inte behöva önska att jag gjort något som helst det minsta lilla annorlunda. Jag vill känna att jag utnyttjat min tid på jorden och faktiskt njutit av den. Det är väl inte så mycket begärt, eller? Inte heller svårt att nu kunna förutse vad som kommer ge denna effekt. Piece of cake. 

Nej, jag har inte för höga förväntningar på livet, för höga krav på mig själv och färster framförallt inte för stor vikt vid valet av studier samt studieort. Inte alls..