Vad som är ännu konstigare (nästan i alla fall) är att jag på ett halvår inte köpt ett enda par skor. INTE ETT ENDA PAR! Och notera; jag befinner mig i USA, landet där i princip allt är lite billigare och jag tjänar mer än jag någonsin gjort förut. Inte för att det är stora summor pengar, men skor har jag ju råd med.

Jaha. Nej vad ska man göra. 6-7 månader kvar till jag står på svensk mark igen. Och då börjar tydligen livet? Om en månad kommer jag att få ett brev som säger att jag snart bör bestämma hemresedatum. För att kunna veta när jag vill hem måste jag veta vad jag vill göra sen. Vill jag plugga? Vad? Och var? När börjar skolan? (Kommer jag in?!) Och glöm för skjutsingen inte bort att ansöka. Och om jag inte vet vad jag vill plugga för något.. Vad gör jag då? Suck. Trodde att jag skulle ha någon aning vid det här laget men tydligen inte. Not a clue.

Förresten fick jag idag reda på att jag enligt alla prover som gjorts mår bra, men jag kommer i alla fall få uppskrivet medicin mot illamående och magbesvär. Jahapp. Får se om allt försvinner nu då, efter fyra veckor jävelskap(/två veckor med intensifierade besvär). Orkar inte men vad gör man. Tror ni jag kan börja äta normalt nu då, om jag ändå ska få medicin för allt? Wuäh.

OH och btw, Jordan blev skitglad för sina presenter, YAIY! :)