Jag tycker inte att jag kramas så mycket nu som förr. Kanske för att jag jämt brukar kramas med alla mina gullungar till vänner där hemma. Men för att minska saknaden av alla dessa kramar får jag ibland kräva kramar av mina kids. Oftast kommer de mer än gärna och kramas, vare sig jag ber dem om det eller inte. Ibland måste man dock jobba hårt för dem. Eller nej. Det är inte svårare än att ställa lillskiten upp på skötbordet och när jag lyfter av honom och han egentligen bara vill ner på golvet och springa säger jag att jag inte sätter ner honom förrän jag får en kram. Då ler han, ger mig världens goaste bamsekram och allt är frid och fröjd igen. Ja, jag totalutnyttjar kidsen. Gud vad hemsk jag är ;)