I denna tomma gränd finns smultron
Innan hon slöt ögonen glänste de till i månskenet. Hon var ett med musiken, hennes mörka lockar fladdrade runt ansiktet och hon grät. Tårarna rullade sakta ner för hennes kind, en efter en. Hon höjde armarna ovanför huvudet och lät dem stanna där ett tag innan hon sänkte dem igen. Hennes läppar log, hon andades snabbt. Hjärtslagen gav rytmen, dansen fick henne att fungera. Hon såg inte, hon kände inte. Hon var ett med världen, hon var världen. Musiken tystnade men hon fortsatte att dansa.
I tystnaden dansade hon för sig själv.
Hon kunde inte sluta, ville inte.
Att sluta dansa var att sluta finnas.
Att sluta dansa var att dö.
Kommentarer
