sitter och slötittar på heartbreak hotel med mamma. imorgon är det skola, för första gången på över tre veckor. känns konstigt. jag sitter också och funderar över hur jag kan vara så duktig på att förstöra tillfällen. allt krasar så lätt samman, som en tunn tunn glasskiva. så lätt att spräcka. och jag känner mig som en elefant i en porslinsaffär. klumpig. ovan. och pinsam. fast nu fick jag det att låta lite mer deprimerande än vad det än hunnit bli. man kan väl laga skottskador?